Text A The Jewels of M Lantin(第1页)
TextATheJewelsofM。Lantin
GuydeMaupassant
TranslatedbyRoodman
[1]M。Lantin,havihisyoungladyatapartygivenbyhisimmediatesuperior,wasliterallyenmeshedbylove。
[2]Shewasthedaughterofaprovincialtaxcollectorwhohadbeendeadseveralyears。Withhermother,shehadetoParis。Hermotherbedlywithseveralmiddle-classfamiliesoftheneighborhoodinhopesofftheyounglady。Mhterwerepoor,hoahegirlseemedtobethetypicaldreamwomanintowhosehandsanyyoungmaoentrusthisentirelife。Hermodestbeautyhadanangelicquality,andtheimperceptiblesmilewhitlygracedherlips,seemedarefleofherheart。
[3]Everyonesangherpraises;everyonewhokedily:“Itwillbealuckyfelloinsher。You’tfich!”
[4]M。Lantin,nowchiefiheIasalaryof3500francs,askedandreceivedherhandinmarriage。
[5]Hewasunbelievablyhappy。Shemahehousewithsuchskillthattheirlifewasoneofluxury。Therewasnodeliofherhusband’swhichshedidisfy;andherpersonalcharmwassuchthat,sixyearsaftertheirfirstmeeting,helovedherevehaially。
[6]Hebegrudgedheronlytwotraits—herloveofthetheaterandherpassionforartificialjewels。
[7]Herfriehewivesofseveralminorfunaries)werealwaysgettihefashionableplays,sometimesevenfhts;andshedraggedherpoorhusband,willy-nilly,totheseeswhipletelyworehimout,tiredashewasafterahardday’swedhertotothetheaterwithsomeladyfriendofherswhoanyherhome。Shetookaloodecide,gthisamostiarralast,hreed,andherofouoher。
[8]Now,thistasteforthetheaternaturallystirredioprimp。Hertoiletteremaiobesure—alwaysmodestbutingoodtaste;alegrace,herirresistible,humble,smilioaewsavorfromthesimplicityofherdress,butshebecameaedttwohugerhis,whichlookedlikediamonds;aringsofartificialpearlsaroundhernedworebrailargems。
[9]Herhusband,whosomewhatsedthisloveofgarishdisplay,said,“Dearest,whehemeanstowearrealjewelry,youshouldshowyourselfadornedonlywithyradbeauty;thesearethetruepearls。”
[10]Butshe,smilily,wouldinsist,“Ihelpit?Iloveitso。Thisismyviydear,howabshtyouare;butI’treallyremakemyself,I?IthinkIwouldjustidolizerealjewelry。”
[11]Andshewouldrollthepearlsinherfingers。“Seehowperfect,”she’dsay。“You’dswearthey
[12]Sometimes,duringtheevenibeforethefire,shewoutherjewelchest,putitoable,aoexamiswithpassioion,asthoughthereweresomesubtleandprofhtinthispursuit。Shepersistedindrapingstringsofpearlsaroundherhusbahenshewouldlaughmerrily,g,“Howsillyyoulo!”Ahrowherselfintohisarmsandkisshimwildly。
[13],whenshehadbeenattheopera,sheeshiveringwithextdayshewasgwretchedly。Aweeklatershedied。
[14]Lantinnearlyfollowedheriomb。Hisdespairwassuchthat,inamonth’stime,hishairture。Heweptily,hisverysoulsearedbyunbearablesufferihememory,thesmile,thevoice—bythebeautyofhisdeceasedwife。
[15]Eventhepassageoftimefailedtostemhisgrief。Frequently,athisoffice,whilehiscolleaguesweregidly,hisbleandhiseyeswouldfillwithtears;hewouldgrimacehorriblyaosob。
[16]Hekepthiswife’sroomintadsealedhimselfiomeditate。Allherfurnitureandevenherdressesremaiwheretheyhadbeealday。
[17]Livingbecamediffi。Hisinewhiderhiswife’sma,amplysuppliedtheh,nowbesuffialone。Dazed,hewonderedhowshehadbeeopurchasethesuperbwinesanddelicacieswhichheolongerafford。
[18]Hefelliaosoneyasdoesanyonesuddeopoverty。Onefinem,findinghimselfpennilessafullweekbeforepayday,hethoughtaboutsellihiheideasweptoverhimoftakingalookathiswife’streasuretrove,because,ifthetruthbetold,hehadalwaysharboredsomereseowardsthisstoreofbrilliaofthemslightlytarhememoryofhisbeloved。
[19]Itwasadiffiess,seargthroughthecaseofjewels,because,evenuptotheverylastdaysofherlife,hisedstubbhomesomeicallyeverynight。Hefinallyagnecklacesheseemedtohavepreferred,which,hefigured,wasworthsixorsevenfrancs,because,forartificialgems,itwasreallyamasterpieanship。
[20]WiththejewelsinhispockethewalkedtowardstheMinistry,lookingforareliablejeweler。
[21]Spottiered—somewhatedtobemakingthispublicdisplayofhispovertyaemptingtosellsoworthlessa。
[22]Heapproachedthemert。“Excuseme。Iwovalueyouwouldplathispiece。”
[23]Themantookthenecklaedit,turhedit,calledtohispartohiminlowtoheheter,andsizeditcarefullyfromadistahoughjudgi。
[24]M。Lantihisproedhismouthtoprotest:“Oh!Iknoie’tworthanything,”butjustatthatmomeorekeepersaid:
[25]“Mohispieceiselveahousandfrancs,butIotbuyitulyhoossessionofit。”
[26]Lantinstared,wide-eyed,silent—unprehending。Hefinallystammered,“What?You’reabsolutelysure?”
[27]Thegentlemanseemedoffendedbyhisattitude,andsaidwryly,“Youmaygoelsewhereifyouthinkyoudobetter。Tomethatisworthfifteenthousandattheverymost。Ifyoufieroffer,youmayebackhere。”
[28]M。Lantiookthe,feelingacurietobealoneandundisturbed。
[29]But,beforehehadgonefar,hewasseizedulsetolaugh,a,“Imbecile!Whatafool!WhatifIhadtakenhimathiseler—nottoknowthediffereweenrealgemsandfakes!”
[30]AherjewelrystoreontheRuedelaPaix。Assoohejewel,thedealercried,“Ofcourse!Iknowthisnecklacewell,Isoldit!”
[31]Deeplydisturbed,M。Lantinasked,“Howmuchisitworth?”
[32]“Sir—Isolditfortwehousandfraakeitbackfhteenthousand,ifyouwilltellme—thelaw,youknow—hoe。”
[33]ThistimeLantinsatparalyzedwithastouttered,“But—but—examiveryclosely,sir。Ihavealwaysthoughtitwas—artificial。”